Fackföreningar gör skillnad genom europeisk standardisering

Europeiska fackliga samorganisationen välkomnar detta initiativ.

Europeiska fackföreningar deltar aktivt i standardisering på alla nivåer. Standarder påverkar arbetsorganisationen och det är en central facklig verksamhet. Arbetstagarna är de som tar emot standarderna, så fackföreningarna kan bidra med ett verkligt underifrånperspektiv till processen.

UNI Europa fastställer en standard i Europa för personlig skyddsutrustning för frisörer - i nära samarbete med kommissionen, handsktillverkarna och frisörernas arbetsmarknadsparter på grundval av ett initiativ som ingår i ett branschavtal mellan arbetsmarknadens parter.

På samma sätt är det inom städbranschen genom fackligt engagemang i standardiseringsprocessen som vi skyddar arbetarnas säkerhet. Utrustningstillverkare försökte minska minimikraven på stabilitet för de stegar som städare måste klättra upp på. Vi ser till att arbetstagarnas säkerhet sätts i första rummet.

Fackföreningarnas deltagande i standardiseringsprocessen gjorde också skillnad för skyddet av visselblåsare. Vetskapen om att det finns ett verkställbart skydd mot repressalier från arbetsgivaren kan vara en avgörande faktor för att människor ska avslöja missförhållanden.

Att utvidga standardiseringen till att omfatta fler produkter skapar dock problem när standarderna inkräktar på kollektiva förhandlingar och arbetsrätt.

Ett exempel är den föreslagna internationella standarden för "kompensationssystem" (ISO 30426). Den lades först fram av Iran och drivs nu av amerikanerna - en ganska unik koalition. Vår poäng är att löneförhandlingar inte får ersättas eller ens påverkas av certifieringsorgan.

Ett annat exempel är den internationella standarden 45001 "Occupational Health and Safety Management System", som man uppfattar som att den i allt högre grad ersätter de sociala inspektionssystemens arbete i Europa. Över 370 000 certifikat - som betalas av respektive företag - har redan utfärdats. Kort sagt, om vi har invasiva standarder får det en nedkylningseffekt både för lagreglering och kollektivavtal.

Ur ett mer politiskt perspektiv undergräver sådana normer det sociala Europa och därmed Europas konkurrensfördel gentemot USA och Kina.

Detta leder mig till en tredje punkt: EU:s princip om företräde för internationella normer. Så länge som EU var i förarsätet fungerade det. Numera ser vi att länder som Kina översvämmar systemet med standardiseringsförslag som är finjusterade efter deras politiska intressen. Det behövs därför en noggrannare granskning innan internationella standarder antas på EU-nivå.

Det är också oroande att utländska aktörer i europeiska standardiseringsorgan ibland kan blockera en standard mot lokala aktörer.

Alla dessa punkter är inte bara en fråga om det sociala Europa, utan även en fråga om Europas konkurrenskraft och strategiska självständighet.